Läronämndens yttrande 2005:10y Samlevnadsfrågor

Läronämnden har getts tillfälle att yttra sig över Kyrkostyrelsens skrivelse 2005:9 Samlevnadsfrågor samt motionerna 2005:40, 2005:96, 2005:97 och 2005:105.

Läronämnden vill inledningsvis hänvisa till delar av det första omfattande yttrandet i denna fråga från 1995. (Ln 1995:18):

Inställningen till homosexualiteten och homosexuellt samliv har länge diskuterats i Svenska kyrkan liksom i andra kyrkor och samfund världen över. Detta internationellt pågående samtal är långt ifrån avslutat. De frågor som berörs är både centralt-teologiskt etiska och personligen engagerande. De berör också i praktiken många människors liv och identitet och måste därför behandlas inte bara med klargörande analys utan också med inlevelsefull omsorg.

(…) Läronämnden vill ange två utgångspunkter för resonemanget. Historiskt sett har kyrkan liksom samhället i övrigt bidragit till förtrycket av homosexuella. Kyrkan har dock ett budskap om att människor som marginaliseras särskilt skall uppmärksammas och ges upprättelse. Det borde råda enighet härom i vår kyrka, vilket bl.a. betyder att ansvaret för människor i underläge får komma till uttryck.

Vidare finns i kristen etik ett synsätt som gäller all mänsklig samlevnad i vilken sexuella relationer ingår, nämligen att detta skall syfta till och uttrycka gemenskap, trohet, ansvar och unicitet; med det senare avses att en sexuell relation utesluter sexuell gemenskap med andra än partner. Det finns också ett budskap om den ömsesidiga tjänsten, utgivande för den andre och förlåtelsens evangelium. Detta är en ledstjärna för all mänsklig samlevnad. Även härom borde råda enighet i vår kyrka. I fortsättningen behandlas här endast den homosexuella samlevnad som bejakar detta synsätt.

Kunskapen om det som idag kallas homosexualitet är större än under biblisk tid: bl.a. diskuteras frågan om den s.k. genuina homosexualiteten. Vidare finns idag många människor som utan problem bejakar ett homosexuellt samliv i partnerskap, medan andra tar starkt avstånd. En stor grupp torde vara osäker. Dessa tre inställningar finns även i Svenska kyrkan. När ställning tas till denna fråga är det ofrånkomligt att hänsyn tas till nutida erfarenheter, fakta och synsätt.

En bibeltolkning som helt bortser från detta för att låta etiken grundas på enbart vissa enstaka bibelställen kan knappast accepteras som en genuint evangelisk-luthersk bibelsyn.

(…)

Om svåra tolkningsfrågor sammanfattas måste bibeln, som Luther framhöll, läsas med Kristus som dess kärna och stjärna. Allt i texterna skall bedömas utifrån detta centrum. Det blir därigenom inte självklart att alla enskilda etiska förmaningar, råd och anvisningar i alla bibelns texter är omedelbart och i lika mån normerande i en kristen kyrka; det vore biblicism. Hur olika texter bedöms i detta sammanhang har alltid varit föremål för samtal och ibland oenighet inom kyrkorna. Bibliska utsagor om dödsstraffet har länge använts som argument för nutida dödsstraff, utsagor om slaveriet användes länge som argument för slaveri, utsagor om kvinnans underordning och mannens härskande över henne har länge använts som normerande på ett sätt som inte befordrar jämställdhet och ömsesidighet.

En avvisande hållning till samkönade parrelationer motiveras inte sällan (se exempelvis motion nr 40) genom att man hänvisar till bibelord, främst Rom 1:18–32, 1 Kor 6:9 och 1 Tim 1:10. Det innebär att man i Nya testamentet menar sig finna evigt giltiga regler för mänsklig samlevnad. Vad som är den överordnade synpunkten på detta framgår emellertid klart i både evangelierna och breven. ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” (Matt. 7:12) ”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.” (Joh 13:34) ”Hela lagen sammanfattas i detta enda bud: Du skall älska din nästa som dig själv”. (Gal 5:14) Detta enda bud överträffar i betydelse sålunda all världens förmaningar, bud och förbud.

Detaljerade förmaningar finns utan tvivel i Nya testamentet och har tolkats på många sätt, men många av dem har under tidens lopp lämnats åsido av praktiskt taget alla kristna (t.ex. Matt 23:23, Joh 13:14, 1 Tim 2:9), i regel utan dåligt samvete, eftersom man haft kärleksbudets överordnade betydelse klar för sig. Allt vad Gud begär av oss i vårt samliv med varandra sammanfattas ju i kärleksbudet. Den relevanta frågan är med andra ord: Skadar man sin nästa just genom att leva i en samkönad parrelation?

Människan formas och utvecklas i relationer till andra och i detta ljus behöver varje samhälle former för att förverkliga, stödja och stärka dessa relationer. I dag är partnerskap en av de samlevnadsformer som stöder trohet och varaktighet och därför är det fullt möjligt för Svenska kyrkan att införa en ordning där vi tillsammans ber om Guds välsignelse över samkönade parrelationer.

Läronämnden har inga läromässiga invändningar mot de förslag som läggs fram i skrivelsen. Samtidigt konstaterar nämnden att skrivelsens breda perspektiv på frågorna kring samlevnad, familj, barns situation m.m. visar på behovet av att ytterligare bearbeta en rad frågor, exempelvis: Hur ser vår kyrkas skapelseteologi ut? Hur vill vi använda begreppen komplimentaritet och sakramentalitet? Det handlar om det ständigt pågående arbetet med att formulera teologi i vår egen tid.

Uppsala den 30 augusti 2005

På Läronämndens vägnar

KG Hammar

Bo Larsson

Närvarande: Ärkebiskop KG Hammar, ordförande, biskop Ragnar Persenius, biskop Martin Lind, biskop Erik Aurelius, biskop Jonas Jonson, biskop Claes-Bertil Ytterberg, biskop Anders Wejryd*, biskop Christina Odenberg, biskop Carl Axel Aurelius, biskop Esbjörn Hagberg, biskop Tony Guldbrandzén*, biskop Hans Stiglund, biskop Lennart Koskinen, biskop Caroline Krook, Edgar Almén, Astrid Andersson Wretmark, Fredrik Lindström, Jesper Svartvik, Curt Forsbring, Cristina Grenholm och Ann-Cathrin Jarl.

* Ej närvarande vid betänkandets slutjustering.